Senaste inläggen

Av Trasselsudd - 12 november 2009 09:32


Flyg Finnair – få fuskbröst

Flitiga kunder får bonuspoäng till plastikkirurg

Finnairs frequent flyer-system erbjuder inte bara kunderna rabatterade flygbiljetter eller hyrbilar.

Kunderna kan även använda sina poäng hos Finlands mest kände plastikkirurg.

För 3 180 000 flygpoäng får kunderna ett par nya bröst.

Finnair har ett avtal med den omtalade plastikkirurgen Rolf Nordström, skriver Iltasanomat.

De kunder som troget flyger med bolaget, eller med flygbolag i samma grupp, samlar bonuspoäng.

Poäng som går att använda till hotell, flyg, bilar eller varor ur flygbolagets sortiment – eller en ny kropp.

Kräver många poäng

Man får dock flyga länge för att få ihop till de större operationerna.

En bröstförstoring går på 7950 euro eller 3 180 000 flygpoäng.

Och en ansiktslyftning går för 11 600 euro – eller 4 640 000 flygpoäng.

Och en flygning mellan Helsingfors och Uleåborg i norra Finland ger exempelvis 500 poäng.

Många resor för nya bröst

Man bör alltså satsa på långresorna om man siktar på en ny kropp. Men även då går det trögt:

En tripp från Helsingfors till Hongkong genererar 3 950 flygpoäng – vilket innebär att man måste flyga 402 tur och retur-resor till Hongkong för att få ihop till ett par nya bröst.

Aftonbladet.se har sökt Finnair för en kommentar.


                                               


Av Trasselsudd - 20 oktober 2009 21:52

Den här artikeln handlar om min bästa kompis då jag gick i Näsåkersskola. Snacka om att tagit sig upp från botten Och här gnäller gemene man om saker. (Artikeln är hämtad från Aftonbladet 2009-10-20)


Foto: lena bryngelsson

Anneli, 40, trodde att hon var en häst

Anneli Jäderholm hade småbarn, karriär och massor med fritid
Anneli Jäderholm hade småbarn, karriär och massor med fritidsintressen. En dag sprack bubblan.

För tio år sedan gick hon barfota ut från huset och lämnade man och barn och flyttade in i en bil. Det slutade på en sluten psykiatrisk avdelning. En kvinnlig psykolog, en oväntad kärlek och Salvador Dali hjälpte Anneli Jäderholm tillbaka till livet.

– Jag var nere på botten och vände, säger hon.

Allt såg så bra ut på ytan. Anneli Jäderholm, som då var 30 år, jobbade heltid på ett stort företag i Trollhättan, var fackligt och politiskt intresserad, spelade golf på fritiden, samtidigt som hon var småbarnsförälder.

– Jag levde på bekräftelse och trodde att kärlek och beundran var samma sak, säger hon. Jag arbetade väldigt mycket och hade svårt att sätta gränser och säga nej.

Kaos i hjärnan

Till slut gick filtret sönder.

– Jag orkade inte längre, det blev kaos i min hjärna. Jag hamnade i en psykos, säger hon.

Anneli tog sin portfölj och lämnade jobbet, satte sig i bilen och körde hela natten. Hon stannade till vid kyrkogårdar och pratade med de döda.

Hon mådde allt sämre och till slut blev hon tvångsintagen på en psykiatrisk avdelning på sjukhuset i Trollhättan efter att ha försökt flyga på en sopkvast utanför polisstationen i Trollhättan. Psykosen ledde till tvångsföreställningar och när det var som värst trodde Anneli att hon var en häst.

–Gnäggande galopperade jag in på psyket och började äta på en blomma som stod i en kruka i fönstret.

Tunga mediciner

I drygt två månader var hon tvångsintagen innan hon skrevs hon ut och blev sjukskriven från jobbet. De tunga medicinerna gjorde att hon ofta sov 17 timmar per dygn. Ett år senare drabbades Anneli av nya vanföreställningar och blev inlagd igen.

Efter några månader skrevs hon ut. Hon flyttade från sin man in i en liten lägenhet i Trollhättan.

– För att lindra kaoset som var både i lägenheten och i mitt huvud skaffade jag en massa väskor. En av dem döpte jag till betalning. Där lade jag alla räkningar. Det var helt crazy, men samtidigt ett sätt för mig att få kontroll. Trots att hon mådde fruktansvärt dåligt fortsatte hon att hålla en polerad fasad utåt.

Psykologen blev lurad

– Jag hade alltid nystruken skjorta, kostym och min bruna portfölj när jag skulle träffa min psykolog. På grund av en omorganisation i landstinget fick hon byta psykolog vilket skulle få stor betydelse för Anneli.

– Jag fick höra att min gamla psykolog sa till min nya att det inte var något problem, att jag var ett lätt fall.

Men efter några månaders samtal blev hon ifrågasatt av sin nya psykolog på ett sätt som hon inte var van vid.

– Jag har alltid varit väldigt vältalig och har kunnat prata omkull folk. Den här gången gick det inte. Psykologen sa till mig att jag måste sluta med mitt intellektuella dravel. Om jag ville fortsätta gå hos henne var jag tvungen att lära mig känna, säger hon.

Det var en riktig käftsmäll för Anneli som sällan fick någon kritik.

– Jag fattade ingenting. Mitt liv var styrt av mitt intellekt. Jag blev inte arg, men väldigt paff. Samtidigt som det var tufft var det ett uppvaknande för mig. Det var precis vad jag behövde höra.

Anneli beskriver det som om psykologen födde henne i en ny person.

– Det kändes inte som om jag fanns själsligt när jag var hos henne, det var bara min kropp som var där.

En smärtsam uppväxt

Tillsammans med psykologen började hon gräva i sin smärtsamma barndom för att försöka hitta orsaken till hennes problem.

Anneli tror själv att hennes uppväxt i en psykisk labil familj, där hon själv utsattes för övergrepp, har spelat stor roll för att hon själv blev sjuk.

– Psyket orkar inte förtränga saker hur länge som helst. Barn är väldigt bra på att förtränga saker. Men psyket åldras också. Man kan inte hålla det inom sig för länge. Till slut var jag tvungen att deala med det, säger Anneli.

I samma veva som hon började hos den nya psykologen gick hon på en aktivitetskurs i måleri. Där kom hon för första gången i kontakt med den surrealistiske konstnären Salvador Dali.

– Jag köpte hela hans inifrån- och utifråntänk och började måla som jättemycket. Det var ett bra sätt för mig att få ur mig min ångest. Jag höll även på en del med teater. Kreativa övningar tror jag är något som samhället borde satsa pengar på som en behandling för psykiskt sjuka människor.

En tid efter att Anneli blev sjuk skilde hon sig från sin man och träffade en ny oväntad kärlek. Hon blev kär i en annan kvinna, som hon i dag är sambo med.

”Ett fantastiskt stöd”

– Nancy har varit med mig under större delen av min resa och har varit ett fantastiskt stöd. Det är inte lätt att leva med någon som är så sjuk.

Nancy tog ett friår från jobbet och var hemma med Anneli under ett helt år.

– Hon tyckte aldrig synd om mig, vilket var bra. Hon säger alltid att jag inte ska dra nytta av att jag var sjuk. Jag minns speciellt ett tillfälle när hon skulle åka iväg med några kompisar över helgen. Jag kände mig dålig och ringde henne. Hon sa att; Anneli, du har ju bara fått en liten panikångest. Det är väl ingen fara.

I dag, 10 år efter att hon vandrade barfota ut från hemmet, mår Anneli bra.

Hon bor kvar i Göteborg med Nancy och har en bra kontakt med sin dotter och son.

Anneli är fortfarande sjukskriven på deltid och föreläser för ett projekt som kallas inre rum. Projektet försöker öka kunskapen hos befolkningen i Sverige om psykisk ohälsa.

– Jag vill ge de psykiskt sjuka en röst i samhället. Ibland måste man hitta nya vägar i livet och de kan till och med bli bättre än det som var innan, säger Anneli Jäderholm.

/Caroline Stenman
Av Trasselsudd - 8 oktober 2009 21:28

Tänker nog läga ner det här med att blogga. Ha kommit på att det är en fucking jävla piss å skit löja.

Förtal å skit dårar hmmm ja mer tänk ja då int säj Å om ja fortsätt blir det under annat namn å ingen jävel kommer att få reda på den sidan Slut med snäll mig nu ä de andra bulla som gäll så det blir mitt sista inlägg på den här bloggen!



"Om vi vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål

måste vi först finna henne där hon är och börja just där.

Detta är hemligheten i att hjälpa.

Den som inte kan det lurar sig själv när han tror att han kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad

hon gör men först och främst förstå det hon förstår.

Om vi inte kan det så hjälper det alls inte att jag vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så är det för att jag är högmodig

så att jag istället för att hjälpa honom vill bli beundrad själv

istället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den man vill hjälpa

och därmed förstå att detta med att hjälpa är inte att

vara härsklysten utan att vara tålmodig.

Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon."

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se